Sov hos jossan och sedan åkte jag  till min syster.

Vi åkte fyrhjuling och badade! Känndes som en mysig sommardag. 

Min kära vännina  karin fyllde 18 år! För att fira åt vi på Amazing thai och sedan gick ut för några drinkar. 

Vi drack cosmopolitan  och kände oss som carrie och gänget i  sex and the city. Jag tycker jag är carrie i alla fall.  Josefine är nog Miranda och karin Charlotte. 

 

Min outfit för kvällen

Denna sommar har varit ja inte som planerat. Såklar har det varit kul och träffa vänner bada och tagit drinkar sommar jobb ja massa roliga stunder. Men det har också varit stunder som inte är så ljusa. Jag har varit nere. Haft identiteskris tror jag. Har njutit av att vara hemma och bara glo på serier och stänga av mobilen och vara själv. Orkar inte anstränga mig. Orkar knappt dusha eller ta på mig nya kläder. Tid är ett koncept som helt är förlorat på mig jag har sutit upp 4 filtar för mina fönster så det är alltid mörk i mitt rum. Är uppe till halv 7 på morgonen för att sova till 3. Har ingen mobil som är på eller nått så lever i en tidzon där tid inte spelar roll. Hade jag inte dator skulle jag inte ens veta tid eller vad det var för dag. Blev förvånad många gånger när jag trodde klockan var kanske halv 11 klockan var 3 på natten. Jag har ingen koll allt är som en dimma. Älskar momment som mobilen varit avstängd i flera dagar inte ett sms eller nått. Jo ibland är det karin eller josefine som vill ses eller bara prata med mig. Ironin med att hon är svårst att få tag på med sina telefonen som inte är laddade eller inte hon har pengar och henne har jag mest kontakt med. Menar inte det som nått dåligt inte alls jag är tacksam att hon är min vän. Men tillbaka till ämnet jag är så seg. Gå ut och jogga/Träna är bara att glömma. Jag börjar misstänka att det kanske inte bara är hormoner som jag trodde först. Har ångest inför skolstarten eftersom jag hade så mycket planer. Att jag skulle komma tillbaka all fab och smal och was like YEAH BABY I DID IT. fast det hände ju verkligen inte så nu känner jag mig misslyckad. Det är inget omg så synd om mig inlägg vet ju att det totalt är mitt fel men det är så jag känner. Känner för första gången samhörighet med min syster som jag förstår where she coming from att inte vilja ha ett soicalt liv och så.Även så överreagerar jag på massa små saker och freakar ur helt vanliga grejer. Ärligt talat vet jag inte vad som händer. Jag kanske alltid varit såhär? Försöker höra av mig till folk. Nu pratar jag inte om alla vännner för folk kommer bli offended blabal. Men ingen verkar ha tid för mig. Folk är upptagna och det är aldrig någons som hör av sig till mig. Jag menar det är ju totalt legit anledingar . Som folk ska bort eller är inte hemma eller upptagna eller jobbar eller whayever. Men ändå känner jag mig lite bortglömd. Det känns inte direkt som nån kämpar för att umgås med mig liksom. Jaja kanske är löjlig skriver liksom ett random inlägg kl halv 4 på natten. Men för tillfället bryr jag mig mer vad som händer i bones. Someting might be wrong here.

 

 

För mycket engagerad i tv serier.  oh well

Texten blir as stor  okej

Kollar på bones och gråter. 

EN KVINNAS ÄVENTYR UNDER ROLIGA VECKAN

 

 

 

nu är pengarna slut. SNART KOMMER JOBB PENGAR