Jag vet inte
Håller på att somna klockan är sådär 04.13
När jag byter sida i sängen jag ser mitt hår falla över på kudden. Jag glor på det och typ jaha?
Går upp och ställer mig och kollar i spegeln. Medans musik (Metric tror jag) dunkar i öronen . Jag står där i typ 20 minuter och står bara på att funderar. Tankar som: helvete jag är 17 år? Nästa år? 18?! Jag? Becca? Verkligen . 'Jag glor på mitt ansikte 'och jag ser inte ut vara 17 på sin höjd 15.
Det slog nu hur gammal jag är.
Jag känner mig konstig. Som jag har klivit över nått osynlig tröskel till ett nytt rum? Men vad händer varför denna random känslostorm mitt i natten?
Jag är inget barn länge. Om jag skulle vilja leka i snön, leka i en park eller göra nått barn liknade . Så skulle folk döma mig och säga typ är inte du inte lite för stor för det där ?
Jag kan aldrig leka på nickis
Aldrig hoppa i bollhavet på macdonalds.
Inte för att jag vill göra dessa saker men kändes bra som barn att veta att man hade möjligheten i alla fall.
Sen också att ens föräldrar behandlar än som en vuxen när det passar dem?
What is up With that? Mängden av ansvar jag fått på senaste tiden är rätt tung. Känner mig äldre och jag märker att folk behandlar mig äldre också.
Känns ovant bara. Känns som allt går fortare och fortare? Snart måste man ta körkort . Skaffa Volvo och villa?
Man och barn? Känns som framtiden är. Som ett tåg och tåget åker as fort och snart framme på perrongen där jag ska av?! Men jag har fan inte hunnit plockat ihop alla mina saker? Känns som om kommer kliva av tåget med halva väskan packad och resten av mina ägodelar kvar på tåget?
Varför försöker jag med metaforer Jag knappt fattar själv ?>.<
Känns som denna 17 åriga dam ska sova nu . God afton på er!
Låt aldrig barnet inuti dig försvinna, balansera vuxenlivet med barndomen and you'll be fine. Och just det, RING MIG (till min far)! Jag vill träffa dig imorgon (tisdag) eller på onsdag!
Sant men försent att ringa dej nu? Ringer dig i morrn! C:
Ja vi kanske kan ses på onsdag? Call me tomorrow!